09.41
Kategori: Allmänt
Häromdagen när jag gick hem från jobbet så mötte jag en kollega. Vi hälsade, och sedan tittade hon bekymrat på mig och frågade hur jag mådde. Blev ganska paff då jag brukar vara bra på att dölja mitt mående, särskilt för den omgivning som inte "känner" mig, som t.ex. arbetskamrater. Jag svarade snabbt att jag var trött efter den hektiska arbetsdagen, och att det skulle bli skönt att gå hem och vila. Förhoppningsvis köpte hon det.
När utomstående frågar hur jag mår så svarar jag nästan alltid att jag är trött, för det känns som ett ganska neutralt svar. Ett svar som varken säger bu eller bä, typ. Tycker nästan det är jobbigt när någon frågar hur jag mår, för det innebär att jag måste dra på mig ett leende och undvika sanningen. Eller ja, trött är ju ingen lögn, men det är en försköning av sanningen kan man säga.
Idag ska jag skriva slutprov i kursen Specialpedagogik. Jag har pluggat alldeles för lite, och egentligen borde jag väl skylla mig själv. Dock har jag så svårt med att koncentrera mig på saker; antingen somnar jag eller så far det runt tusen olika tankar i huvudet. Det hjälper liksom inte om jag lägger undan telefon o.s.v. för allt är ändå helt fucked up i mitt huvud.
Men nu ska jag försöka återgå till pluggandet, i hopp om att inte skämma ut mig alltför mycket när jag kommer kugga på provet.
Bloggadress: http://vapenbroder.blogg.se/