På nätterna ligger jag sömnlös. Alla sover, och jag har ingen att prata med. Brukar somna framåt halv 4 snåret, och sedan sover jag under dagarna, mer än vad jag behöver till och med. Jag har börjat fly igen. Jag flyr genom att sluta mina ögonlock för att sedan bege mig in i drömmarnas värld. Inte för att mina drömmar är bra direkt; de är mestadels märkliga, obehagliga, eller sorgsna. Trots detta så fortsätter jag att fly. Jag vet inte vart jag ska ta vägen annars.
Jag har inte träffat min psykolog på flera veckor nu. Har avbokat varenda möte. Nu har jag inte fått någon ny tid, som jag annars brukar, så jag antar att jag måste ringa eller något. Om jag ens orkar fortsätta med dessa möten d.v.s.
För övrigt så ger jag nutriletts choklad shakes ännu en chans. Jag är desperat. Måste bli smal. Jag avskyr bara allt med mig. Vill känna att något är ok i alla fall. Vill inte behöva känna mig äckligare och fulare än vad jag redan gör.
Jag är jobbig och smådryg och lider uppenbarligen av mun-diarré; det fick jag höra av en vän i dag. "Jag hoppas att jag inte sa något stötande eller jobbigt nu."
Vänner kommer och går, eller vad man nu ska säga. Det vet vi ju alla, men det är ju så trist. På sistone så har kontakten med några av mina vänner varit väldigt dålig; eller ja, jag hör av mig och vill träffas o.s.v. men det verkar inte riktigt vara besvarat, vilket gör mig ledsen. Dessa personer har ju ändå stått (står?) mig nära. Det får mig att känna mig... oönskad, på något vis. Jag vet inte.
Jag kan inte riktigt sätta ord på hur jag känner mig.
Jag vet bara att jag känner mig väldigt ensam.
