Kampen mot mig själv

I dag var det första gången som jag inte kunde hålla tårarna borta när jag besökte min psykolog. Nu är jag helt rödgråten och huvudet gör ont. Jag hatar att gråta inför andra.

 

Den jobbiga sanningen är att jag på något sätt måste hitta sätt att kunna gå emot mina negativa tankar, för att till slut kunna besegra dem. Detta är ju egentligen ingen nyhet för mig, men det känns så otroligt hopplöst. Hur ska jag kunna besegra den delen av mig som är starkast? Den mörka delen som dominerar. Som psykologen sa; allt jag berättar om, vare sig det är positivt eller negativt, lyckas jag alltid få det mörka att framträda, så allt jag pratar om är egentligen svart. Och det är ju så jag är. Jag är helt svart inombors. Jag vet inte hur jag ska klara av att vinna över mig själv, för det känns som något omöjligt när jag ser mig själv som en sådan misslyckad och värdelös person. Hur ska jag gå emot mig själv när jag är såhär svag? Jag förstår inte hur jag ska klara det.