Kampen mot mig själv

Ja, inte fan vet jag. Det var ju inte direkt så att jag kände att "fan, ångest, det kanske är något schysst man ska prova?!". Men ja, varför all denna ångest? Och vad har jag egentligen ångest för? Ja, vad har jag inte ångest för, är väl en bättre fråga.

Jag känner mig konstant orolig. Jag bryr mig för mycket om det mesta. Jag vill hela tiden att människor runt omkring mig ska må bra; kanske månar jag lite extra om det eftersom jag själv är så nere i skiten. Ibland undrar jag om folk förstår hur mycket jag verkligen bryr mig eller om de bara tar mig för givet.

På äldre dagar så pratar jag inte lika mycket om min ångest, eftersom jag inte vet hur jag ska förklara den alla gånger. Ångest är något svårdefinierat som många gärna vill ha svar på. Folk vill liksom veta varför. Ibland vet jag inte ens själv, det enda jag vet är att det äter upp mig inifrån.

Huvudvärk, yrsel, illamående, trötthet,  domningar. Kroppen börjar säga ifrån. Återstår att se hur länge jag pallar.