Kampen mot mig själv

Det var länge sen jag tog prometazin/lergigan för att försöka stilla min ångest. Blir lätt dåsig av det och så vill jag väl egentligen undvika att ha det som en tillflykt. Men idag fick det bli piller. Jag har sådan grov jävla ångest och trots att jag måste upp 05.00 imorgon bitti och förmodligen kommer ha svårt för att öppna ögonen så känner jag mest "skitsamma". Jag känner mig ändå som en dålig nybörjare på nya jobbet. Känns svårt att komma in i gruppen och det känns som jag blir granskad med kritiska ögon. Jag har känt mig allmänt kass och osäker i väldigt många år, men något jag ändå känt att jag kan och är bra på har varit mitt jobb inom vården. Men nu när det är en ny arbetsplats känner jag mig helt lost. Situationen påminner mig om hur det var på gymnasiet, när jag var lite av en outsider. 

Det hela har resulterat i att jag har ännu mer ångest just nu, vilket gjort att jag börjat hetsäta mer. Och jag hatar det. Jag är så arg och besviken på mig själv att jag inte kan vända på det och istället svälta mig själv, som jag gjorde förr. Då var jag smal och kunde klä mig i det mesta och såg helt okej ut. Numera avskyr jag att vistas bland människor för att jag skäms så fruktansvärt mycket över hur jag ser ut. Jag är motbjudande. 

Jag bara hatar mig själv, inifrån och ut.