Kampen mot mig själv

Jag vet att jag behöver göra något åt min vikt och mitt utseende. Kommer aldrig vara tillräcklig eller fin på något sätt när jag ser ut såhär. 

Känner mig verkligen som världens fulaste människa. 

Ångesten är stark. Känns som att jag ska kräkas upp alla inälvor. Tänker och nojar för mycket. Tänker att jag måste "fixa mig" innan det är för sent. 

Såg mig själv naken i spegeln och insåg att jag verkligen är mycket fulare än vad jag först trodde. Ett riktigt jävla fult fetto. 

Det är jobbigt att hålla upp en fasad hela tiden. De flesta vet väl hur jag mår, men de låter gärna bli att fråga, och när de väl frågar så är det av ren artighet. Folk blir obekväma när man säger att man mår piss, så jag kör ju med det klassiska "jag är trött". Många vet nog att det egentligen  betyder att det inte är så bra, men man låter ändå bli att fråga. Jag vet att det nödvändigtvis inte betyder att folk inte bryr sig, för de flesta vet inte riktigt vad de ska säga, vilket jag kan förstå. Vad säger man till någon som oftast mår skit och hatar sig själv mest av allt? 

Jag känner mig stressad. Stressad över att jag måste ta tag i mitt liv som en ful tjockis och försöka bli smal. Jag måste bli smal så att jag blir okej. Jag känner mig verkligen som världens fulaste och mest oattraktiva människa. Hur kan man ens tycka om mig? Jag är verkligen kass.