-
Kategori: Allmänt
Jag känner mig konstant gråtfärdig, och orkeslös. Jag vet inte riktigt hur länge jag orkar. Kanske vore bättre om jag vore död. Då är jag inte längre till besvär för min omgivning. Jag är ändå värdelös.
09.41
Kategori: Allmänt
Häromdagen när jag gick hem från jobbet så mötte jag en kollega. Vi hälsade, och sedan tittade hon bekymrat på mig och frågade hur jag mådde. Blev ganska paff då jag brukar vara bra på att dölja mitt mående, särskilt för den omgivning som inte "känner" mig, som t.ex. arbetskamrater. Jag svarade snabbt att jag var trött efter den hektiska arbetsdagen, och att det skulle bli skönt att gå hem och vila. Förhoppningsvis köpte hon det.
När utomstående frågar hur jag mår så svarar jag nästan alltid att jag är trött, för det känns som ett ganska neutralt svar. Ett svar som varken säger bu eller bä, typ. Tycker nästan det är jobbigt när någon frågar hur jag mår, för det innebär att jag måste dra på mig ett leende och undvika sanningen. Eller ja, trött är ju ingen lögn, men det är en försköning av sanningen kan man säga.
Idag ska jag skriva slutprov i kursen Specialpedagogik. Jag har pluggat alldeles för lite, och egentligen borde jag väl skylla mig själv. Dock har jag så svårt med att koncentrera mig på saker; antingen somnar jag eller så far det runt tusen olika tankar i huvudet. Det hjälper liksom inte om jag lägger undan telefon o.s.v. för allt är ändå helt fucked up i mitt huvud.
Men nu ska jag försöka återgå till pluggandet, i hopp om att inte skämma ut mig alltför mycket när jag kommer kugga på provet.
Pillz
Kategori: One of those crappy days
Tanken av att försöka överdosera på tabletter faller in allt oftare. Jag vet inte om jag vill dö, men jag vet att jag inte orkar må såhär. Det gör ont i mig hela tiden. Självhatet bara växer.
Kvällsfunderingar
Kategori: Allmänt
Känner mig så fruktansvärt värdelös. Jag känner mig konstant som ett enda stort patetiskt misslyckande. Jag har liksom ingen ork till något; jag orkar inte ta tag i träningen, jag hetsäter allt oftare (vilket leder till att jag blir fetare och fulare), jag har svårt för att plugga för att jag ständigt känner mig trött och okoncentrerad. Det känns också som att människor drar sig undan från mig. Det är säkert inbillning, men jag blir så paranoid och orolig när jag mår såhär. Jag är ständigt rädd för att min pojkvän ska tröttna på mig, att jag inte ska vara tillräcklig, utan bara den där tjocka, deprimerade flickvännen som är totalt hopplös och aldrig kommer någonvart.
Det jobbiga är att ingen ser kriget som pågår inom mig. Jag krigar dygnet runt, och det är så fruktansvärt utmattande. Samtidigt försöker jag hålla skenet uppe någorlunda i alla fall, så att jag inte bryter ihop totalt och går sönder. Jag kan inte riktigt heller förklara för min omgivning vad som rör sig i mitt huvud och vad det är jag egentligen känner... Det bara finns inom mig hela tiden; att jag helt enkelt är värdelös.
Jag känner inte heller att jag kan prata med någon, för det blir bara fel. Det känns som att folk misstror mig och min kamp; att jag liksom ligger i sängen en hel dag för att jag är lat och inte "försöker tillräckligt" . Det är just det. Allt känns så fruktansvärt tungt, och även om jag vill mycket så tar det emot. Det är som att någon håller fast mig. Ibland när jag tvingar mig själv upp från sängen så börjar jag gråta för att det känns så tungt. Det är som en psykisk smärta som inte går att förklara.
Egentligen är det väl ett under att jag har ett jobb, som jag dessutom sköter. Det är nog det enda som jag får att fungera någorlunda i mitt liv. Det är visserligen tungt att ta sig dit med, men på något sätt lyckas jag.
Jag vet inte om jag någonsin kommer bli "bra", och det är nog just därför jag är rädd för att min omgivning kommer överge mig tids nog. Detta vore för mig rätt logiskt eftersom jag förstår att det måste vara betungande för många att ha någon i sitt liv som lever med psykisk ohälsa. Men jag försöker bli bättre, jag kämpar med detta varje dag, även om det kanske inte syns. Det gör jag.
Nu måste jag sluta gråta innan mitt kranium fylls med snor.
