Kampen mot mig själv

På mitt jobb finns det en kvinna som gärna ger folk pikar, och som inte är rädd för att säga vad hon tycker och tänker. Vid fikabordet igår utbrast hon helt plötsligt "ja, jag tänkte fråga om du har en liten på gång eftersom du blivit mycket rundare" jag tittade på henne och svarade "nej.... Jag är bara tjock". Sedan så var det inget mer med det, hon skämdes inte över huvud taget och bad om ursäkt gjorde hon givetvis inte heller. Hennes kommentar fick mig att må så fruktansvärt dåligt; jag hade en klump i magen och tårarna brände bakom ögonlocken. När arbetsdagen väl var över och jag satte mig i bilen för att köra hem, så brast det. Tårarna bara forsade. Hela gårdagskvällen låg jag i min säng och bara hatade. Jag hatade att kärringen hade påmint mig om hur mycket jag hatade mig själv, och jag hatade att hon av alla människor trampat mig på en öm tå. 

Fan för allt. Jag orkar inte. Jag mår så jävla pissigt och jag är så trött på att inte ha någon att vända mig till.