Kampen mot mig själv

Jag minns inte att jag gick och lade mig igår. Jag förstår inte. Var min ångest så stark att jag kopplade bort allt, eller vad hände? Jag vaknade i alla fall denna morgon med minst lika mycket ångest (om inte mer) som jag hade igår kväll. Tog nyss en lergigan, så nu väntar jag bara på att bli dåsig och somna om. Jag orkar inte vara vaken; för mycket tankar och oro. Får nästan panik.
Jag är oduglig. Hopplös.
Jag borde inte ens få finnas.