Jag känner ett tryck över bröstet, magen känns som om den vore ut och in, och andningen känns tung och ojämn. Denna morgon har jag återigen funderat och tänkt för mycket på saker och ting. Varför det är som det är osv. Ångesten är enorm, och jag vill helst inget annat än att bara isolera mig just nu. Pratar jag med någon känns det som att jag riskerar att förlora de också. För de andra tröttnade på mig, och mitt tjat - obviously. Numera försöker jag hålla mitt poker face. Mina bekymmer är bäst att jag håller för mig själv.

Jag önskar att det fanns något som fick mina tankar att försvinna. Det är så tungt.