Kampen mot mig själv

Fy fan. Fy fan är det första som dyker upp i mitt huvud. Fy fan för allt. Jag mår så oerhört dåligt så jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det där med att ge upp, det känns så lockande. En stor del av mig har ju redan gjort det. Men ingen ser. Ingen frågar. Bara jag som vet. Men jag har blivit van. Van vid ensamheten.