Jag tror att allt fler glömmer bort mig, eller helt enkelt tröttnar på mig. Så känns det i alla fall. De försvinner en efter en, och jag blir bara mer ensam.
Det mesta känns meningslöst. Tårarna bränner ständigt bakom ögonlocken, och jag har inte ork till någonting. Tankarna om att bara få ett avslut på allt, de finns där allt oftare.
Om jag bara försvann.