Idag har det varit en sådan där dag. En dag när ingenting känns bra. Mycket beror på att jag är oerhört stressad och framför allt trött, vad gäller mina studier. Detta resulterar i att jag lättare deppar ihop över andra saker också. När jag känner mig så svag och sårbar som jag gör nu, så önskar jag verkligen att man bara kunde stänga av alla känslor. Jag brukar kunna det, men inte nu. Det är väl min överbelastade hjärna som säger ifrån, antar jag.

Jag har haft motivationsbrist gällande allt under de senaste månaderna. Min psykolog har många gånger bett mig att tänka efter vad jag helst skulle vilja göra nu. Ja, det jag vill göra, det är att resa. Det behöver inte vara ett nytt land, bara jag hamnar i en ny och främmande miljö. En plats där ingen känner mig. Jag vill bara vara, liksom. För jag känner verkligen att jag vill bort; jag behöver det.

Denna månad får jag mitt sista studiebidrag. Dessutom bara halva summan av det, och sen är det slut med pengar. Jag har ännu inte fått något jobb, och det stressar mig eftersom mina föräldrar ständigt tjatar på mig om studier, körkort och arbete. De menar väl, visst, men det är det enda de pratar med mig om. Inget annat. Så att jag ska umgås med mina föräldrar ligger inte i mitt intresse; utan jag håller mig snarare på mitt rum där jag får vara i fred.

Usch, jag behöver verkligen komma bort.