Dagen började helt ok; det var soligt och riktigt vårväder ute, jag var på gymmet, och var på ett intressant politiskt möte. När jag sedan kom hem fick jag huvudvärk, ont i magen och ångesten började smyga sig fram. Jag kände mig tjock och äcklig och otillräcklig... - ja, de vanliga tankarna alltså (mer eller mindre).

Nu sitter jag här och är illamående och önskar att jag kunde spy upp det jag ätit, trots att min middag bara bestod av en avokado och två kiwis. Imorgon ska jag besöka gymmet igen, och då ska jag försöka träna ordentligt. Jag menar, nu har jag gått på gym i ca 2 månader, och det händer knappt något, vilket ger mig mer och mer ångest p.g.a. att det börjar bli varmare väder och allt. Jag vet att jag måste träna mer kondition och försöka ta promenader istället för att bara sitta hemma 24/7 på min feta röv... men motivationen finns knappt. Till gymmet är det lättare att ta sig till eftersom jag går tillsammans med min pojkvän. Har ju endast skett några enstaka gånger att jag lyckats ta mig dit ensam. Åh, jag måste försöka mer.

Jag vill bara bli omhållen, och smekt över håret och få höra "det kommer ordna sig" även om jag kanske egentligen inte tror på det. Men ja, just nu skulle jag ändå behöva det. Bara känna trygghet. Just nu känner jag mig bara så desorienterad.