Jag vill försvinna
Kategori: One of those crappy days
Jag måste ta tag i mig själv, om jag någonsin ska kunna bli bra. Kunna säga att "jag mår bra" och själv känna att jag talar sanning. Jag har stängt inne så mycket känslor under senaste året, faktiskt, mest omedvetet ärligt talat (som en försvarsmekanism), att det bara gör ont i mig. Jag har börjat gråta igen. Och när tårarna väl börjar rinna, så slutar det inte. Tårarna forsar ned ett bra tag, ända tills jag får en sådan fruktansvärd huvudvärk.
Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Känns som att jag alltid tjatar om samma saker - vilket jag förmodligen gör. Men det blir lätt så, när det jag skriver om berör min vardag. Det är ganska sorligt att nästan alla mina inlägg hamnar i "one of those crappy days" - kategorin.
Imorgon ska jag börja gymma igen. Har inte besökt gymmet sedan i maj, vilket självklart resulterat i en mer fläskig och slapp tjej eftersom jag fortfarande tenderar att trycka i mig stora mängder mat. Jag blir äckligare, alltså. Usch. När jag känner såhär, vill jag så gärna slå sönder mina knogar eller vad som helst. Jag vill känna någon annan smärta. För jag orkar inte med det här. Jag orkar inte med någonting, och det är inte helt obekant att tankar om att jag vill försvinna dyker upp. De har börjat göra det igen. Jag vill försvinna.
