Svag. Misslyckad. Tjock. Äcklig. Ful. Otillräcklig. Värdelös.
- Så känner jag mig.

Just nu har mår jag illa, har magont och helt ångestfylld. Jag har känt mig så stressad och dålig på många sätt och vis, vilket resulterade i ett ganska kraftigt återfall. Jag vill sätta mig på cykeln och bara trampa, men jag kan knappt röra mig. Min mage gör så ont.

Ena stunden så är huvudet fullt med massa tankar, och i andra stunden så känner jag mig frånvarande då jag själv inte riktigt vet vad som försiggår i mitt huvud.

När jag tittar ned på ärret på min arm så tänker jag att jag gärna skulle vilja ta något vasst och riva upp ett sår igen. Eller fler. Men jag vet att det är dumt och att det inte löser några problem. Dock vet jag inte vad jag ska göra annars. Det är en så hemskt krypande och frustrerande känsla jag har i kroppen. Jag vill gråta, men det kommer inga tårar.

Det känns som att jag har tappat mig själv. Jag vet inte riktigt vem jag är.