Jag vill bara ligga kvar i sängen och inte kliva upp. Då får jag vara ful och tjock i fred, och slippa bli lika påmind om hur äcklig jag är när jag ska klä på mig. Plaggen är för små, och jag både ser ut och känns som en flodhäst. Allt känns bara jävligt pissigt. Jag vill bara krypa ur den här kroppen och slippa känna allt självhat. Men det finns inget att tycka om längre. Jag vet inte vart jag ska ta vägen - varken fysiskt eller mentalt.

Återfall i dag också. Bra jobbat, va?