Det fungerade inte så bra för mig att dokumentera allt jag äter; jag fick sådan ångest av det att jag slutade. Psykologen sade att jag fick ta en paus från det ett tag och rensa tankarna. Nu börjar vi om igen. Det är mycket nu. Först och främst ska jag trappa ned på min medicin, eftersom den inte längre hjälper mig, och förhoppningsvis så får jag byta den mot en annan så småningom. Jag ska på provtagning i morgon då de ska testa mitt blodsocker och massa andra saker som jag inte ens vet vad det är för något, men det är uppenbarligen nödvändigt enligt läkaren jag besökte häromveckan. Ser inte direkt fram emot det eftersom jag är spruträdd och får panik... Det är så hemskt. Ja, och snart ska jag även få en kallelse till någon ätstörningsklinik som ska bedöma mig, för att sedan skicka mig vidare till en dietist.

Jag ska även hinna med att studera både psykologikursen jag nu läser på distans, samt körkortsteorin. Hur ska det gå? Jag, med mina "orimligt" höga krav på mig själv. Det är aldrig tillräckligt. Jag är aldrig tillräcklig.