Kampen mot mig själv

Detta är mina innersta tankar - om kriget som pågår inom mig.

Disintegration

Kategori: One of those crappy days

För några veckor sedan kom jag och min psykolog överens om att vi skulle prova ett 6-stegsprogram (tror det var 6...). Nåväl, jag är fortfarande bara på steg 1, vilket innebär att jag måste dokumentera vad/när/vart jag äter, men också vilka känslor jag haft just då, och sedan finns även en spalt där jag ska fylla i antingen * eller ! vilket i detta fall betyder hets- eller överätning.

Steg 2 innebär att jag ska äta regelbundet, vilket förmodligen är orsaken till att jag slarvat med steg 1 för att inte kunna gå vidare till nästa steg. Jag har nämligen gått upp hela 8 hemska äckliga kilo sedan januari i år, och för mig är det en mardröm. Jag avskyr min kropp, och jag mår bokstavligen illa när jag ser mig själv i spegeln. Jag är alltså livrädd för att gå upp ännu mer i vikt, och därför vill jag inte äta regelbundet. Ja, jag vet att det är bra osv osv, men problemet är att risken är ganska stor att jag kommer sitta och vänta tills jag "får" äta, och se det som ett tillfälle att proppa i mig mat, för jag "ska" ju äta. Usch, jag känner stor ångest över detta. Varje steg kommer att kräva mer och mer av mig, och det är skrämmande. Jag känner mig så ensam i det här... Jo visst, jag har vänner som bryr sig och vill stötta mig, men ingen förstår hur svårt det här är för mig. Jag får bokstavligen panik när jag tänker på mitt nuvarande kroppsliga utseende, och mina ögon blir snabbt tårfyllda.

Jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här. Mina vänner har kallat mig stark flertal gånger, men jag kan inte hålla med. Jag vet att jag har tagit emot hjälp, men jag är ju för fan kvar på samma jävla ställe. Jag känner mig bara patetisk och misslyckad, och jag är så oerhört trött på mig själv. Jag orkar inte vara jag.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: