Jag drog på min jeansen, och suckade när jag kände att de hade blivit ännu tightare. Fan. Fan, fan, fan. Ännu mer?! Jag letade fram måttbandet på skrivbordet, och mätte. Mm, 2,5 cm större, jag visste väl det. På 9 månader har jag gått upp 8 kg och blivit 10 cm större runt midjan/höften. Mina ögon fylldes av tårar, men jag tog ett djupt andetag och bet ihop. Vad fan hjälper det att gråta, tjockis?

För ca en månad sedan påstod min psykolog att jag lutar mer åt anorexia än bulimi, enligt "kriterierna". Jag skrattade bara åt henne. Hur fan skulle det vara möjligt när jag ser ut såhär? Haha, I wish, för då vore jag i alla fall smal.

Jag känner mig äcklig och motbjudande, och går det så undviker jag helst att vistas offentligt. Det är till och med jobbigt att träffa vänner. Trots att jag vet att ingen dömer mig, eller kanske inte direkt bryr sig, så skäms jag. Jag skäms över att vara jag. När jag går, dallrar jag lika mycket som en jävla vattensäng, och kläderna sitter tight och trycker ut fläsket ännu mer. Fan, vad jag hatar det här.

Dra åt helvete.




I'm lost in a forest
all alone