Just nu sitter jag och lyssnar på kära Nirvana, samtidigt som jag plågar mig själv med att kolla på vackra kvinnor (not the lesbian way, daah!). Jag vill vara smal och vacker och bra. Jag vill inte vara ful, tjock, skelögd och misslyckad. När jag ser mig själv i spegeln brukar jag ibland fråga mig själv varför jag ens stiger upp på morgonen, när jag ser ut som jag gör. När jag ständigt bara misslyckas.

Jag har svårt att hoppas på att något gott ska hända. I alla fall när det gäller mig. Det är som om att jag ofrivilligt deltar i ett elakt spel, där jag blir glad för något och känner att det börjar gå bra, när jag i nästa sekund blir nedmulad med koskit (haha).


Sophia Bush är en himla vacker kvinna.





Oh, btw. Jag vet att jag är patetisk.