Det senaste året, och framför allt de senaste månaderna har jag mer eller mindre gett upp. Jag har tvivlat och intalat mig själv att jag är en svag person som ständigt misslyckas. Det är så jag har känt varje gång jag har gömt godis och kakor osv i mina fickor som jag tryckt i mig när ingen har sett, eller när jag har ljugit om att jag inte har ätit för att kunna trycka i mig ännu mer mat. Många tänker säkert "Ja, men det är bara att bestämma sig för att bli frisk" - Givetvis krävs både motivation och bestämdhet för att kunna göra framsteg, men det krävs mer än det också. Jag har burit på sjukdomen i snart tre år, och den har verkligen stor makt och under de senaste året så har det blivit sämre. Jag har börjat tycka mer illa om mig själv, och intalat mig själv att jag är en svag, patietisk och misslyckad person som aldrig kommer att nå mållinjen. Jag har inte orkat bry mig om min kost, eller träning vilket resulterat i viktuppgång på 8-10 kg.

Jag måste ta tag i detta. Jag måste verkligen ta upp kampen igen, och verkligen kämpa. Både för min egen, och för andras skull. Men jag kan inte vara ensam i det här. Jag behöver få höra av er att ni tror på mig, att jag är bra och att jag kan. Det finns några som jag vet tror på mig, men i och med att jag haft sjukdomen så pass länge och att jag mått sämre det senaste året har jag fått känslan av att färre personer orkar uppmuntra mig. Det finns tre personer som verkligen tror på mig, och det är jag evigt tacksam för. Ni har varit väldigt tydliga med att ni verkligen tror på mig. Tror på att jag kommer att besegra sjukdomen. Det har ni varit övertygade om hela tiden, och det behöver jag.

Jag kommer att ta mig ur det här helvetet. Tack vare er.