Jaha. Ja, min hemtentamen är nu betygsatt. Jag blev godkänd, men jag känner en enorm besvikelse ändå. Minimumpoäng var 21, och jag fick 24. Jag känner mig usel. Och ja, jag vet att det beror på mina höga prestationskrav, men de senaste åren har betyg vart mitt sätt att bevisa att jag är bra. Så det svider att jag var 4 poäng ifrån att bli underkänd. Jag vet mycket väl att jag måste se det positiva och tänka "Men jag blev ju godkänd!" eftersom jag var orolig att inte klara det. Men min hjärna fungerar inte så. Att få bra betyg är mitt sätt att få bekräftelse. Att känna att jag är bra. Även om det egentligen inte bidrar med ett piss.

Nu är jag patetisk med tårarna rinnandes nedför mina kinder, och med en klump i magen. But hey, who said I was'nt pathetic?