dark, but true, thougths.
Kategori: One of those crappy days
Jag önskar att jag var en stark person. Det här året har nog varit det jobbigaste på länge. Jag har visserligen haft världens underbaraste pojkvän vid min sida, och även mina vänner - utan er vet jag inte om jag skulle orka leva. Men det här året har jag bara blivit sämre, och sämre. Jag går upp i vikt. Jag gråter oftare. Jag vill inte visa mig offentligt. Jag skäms över att byta om och/eller visa min kropp. Jag analyserar minsta lilla grimas eller kommentar riktiat mot mig, och tenderar att tolka det negativt. Jag är paranoid och nervös över att träffa folk, eftersom jag skäms så mycket över att vara jag. Jag tycker att det är jobbigt att krama någon för det första jag tänker på är "Kände han/hon hur fet jag har blivit?" Ibland får jag även för mig att folk som gett mig komplimanger tidigare tycker att det är bra att jag gått upp i vikt så att jag är den fula tjockisen igen. Det känns inte heller som att det är många som tror på mig; som tror att jag kommer bli frisk. Men ja... det är väl inte så mycket att göra åt. Det är väl upp till bevis för mig att jag kan. Men jag försöker ju. Jag försöker så att det gör ont, och jag har ännu inte lyckats ta ett steg framåt. Jag är så trött. Så jävla trött.