Swish! Så fort försvann den där känslan som jag letat efter så länge. Tre återfall på ett dygn, och det går inte att beskriva med ord vilken enorm besvikelse jag känner. Jag är visserligen inte förvånad, för hur många gånger har jag inte bevisat för mig själv att jag inte är något annat än en patetisk misslyckad tjej, som inte kommer någonvart?

Om det finns folk som tror på att jag kommer klara av det här helvetet, så behöver jag bli påmind. Jag klarar inte av det här ensam. Just nu kan jag inte tro på mig själv, jag kan inte det. Så snälla, tro åt mig.

Jag vissnar.